Dödsdippen



Igår stod det pudeldax och min lott föll på den svarta mellanpudeln Brynäs.
Visst, pudlar har inte direkt eggat mig förut men ju mer man träffar dom och får umgås lite med dom så tycker jag om dom!!
Så coola och roliga hundar, erkänner tidigare fördomar... 
Brynäs och jag hängde hela dagen men trots lite kärlek från honom så hade jag min första dipp.
Tålamodet när en av hundarna piper hysteriskt för att hans matte står med en annan hund 1 meter bort samt att Brynäs inte tyckte jag skulle raka hans tassar gjorde mitt tålamod lite surt.
Sen att skolan inte har sett till att det finns vänsterverktyg till mig så jag inte kunde klippa....

Då tände jag till lite.

Grät och svor inombords en skvätt och räknade till 10 några gånger om och ett par timmar senare kändes det lite bättre. Brynäs och jag fick ta till rakapparaten då jag inte orkade misshandla min högerhand till att klippa ner hela honom. Nöp dessutom söta Brynäs i öronen med pincetten när jag skulle rycka öronhår och fick ont i hjärtat.
Klippte även en klo för långt in och det vart blodvite.
När dagen va slut hade jag ändå fått till en snygg pudel och fick dessutom lite pussar av sötnosen!

Vi vart ju varnade av Lotta innan skolan körde igång att dödsdippar kommer man att ha.
Ha, tänkte jag, dom andra kanske kommer ha det men inte jag!
Jodå, först av alla attakerade den mig, men jag kunde slå ihjäl den till min stora lycka!

Ringde Sara efter skolan och beklagade mig en aning. Tack och lov gav hon mig som vanligt lite push och ett gäng sköna skratt och allt kändes bättre.

Märta är åter frisk efter sin öroninflammation och vi firade det med att åka till skolan hand i hand.
Hon blir helt överlycklig av att få följa med och är en exemplarisk hund på både snabbtåget, T-centralen och tunnelbanan!
Till hennes stor lycka va det trim av (förutom en gigantisk Borderterrier vid namn Sven) även trim av Griffon!
Guy, en snygg och väldigt kompakt (läs överviktig) herre från England ställde upp sig som dagens modell.
Vår fröken Linda hade även med sig sina Sir En, Betty och Doris. Och Märta känner verkligen igen sin ras! Hon slog nästan knut på sig själv av lycka!
Efter genomgång av första hjälpen är vi nu åter på Västeråsmarken för att äta och sova. Imorgon bär det av igen och då ska det trimmas griffoner så fingrarna blöder!

Bilder kommer!




Natti!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0