Märta
Vår fina efterlängtade griffon!
Ända sedan jag fick min första hund Ida (Selmas mamma) 2001 som va blandras med griffon har jag trånat efter denna underbara ras.
Men med ett x som va emot det mesta man önskade så va det inte på tal att skaffa en.
Nu är det en ny man med i bilden och då va det äntligen läge att introducera GRIFFONEN!
Tack och lov var det kärlek från första ögonkastet när vi hälsade på hemma hos Ingrid och hennes hav av skäggiga busar.
Att det lagom till Peters långa lov på sommaren skulle finnas en slät leveransklar kull va ju inte alls tråkigt. Det vart många turer till Anna i Surahammar innan det va dax att få hem henne.
Inte helt ense fick Peter till sist som han ville och det vart Märta som fick åka med oss hem en dag i juni.
Det va inte långt till tårar när jag tog henne i knät och åkte hem.
Märta, eller Jackfrost´s Playing Whit Fire som hon helt korrekt heter va en dyr liten hund och har efter hemkomsten fortsatt kosta sina sedlar.
Första veterinärbesöket va efter en tur ute i mammas stuga i Söderbärke. Vi hade på kvällen kommit från Märsön där Peter har sin stuga. På natten började Märta hosta och när morgonen grydde rosslade hon som en gammal farbror i bröstet. Vi hade sett henne komma med vitt slem runt munnen när vi hade var på Märsön, mycket nöjd såg hon ut när hon käkat upp...vad det nu va. Förmodligen en snigel, hon äter ju allt!!
Akuttid på strömsholm och röntgen av lungor väntade 7 på morgonen.
Men det va såklart inget allvarligt och det va bara vända hemåt igen med lite antibiotika.
Andra svängen till veterinären va efter att valpkursen körde igång och vi trodde hon åkt på noskvalster.
Hon fnös och hade sig så vi tog det säkra före det osäkra. Avvakta några dagar, blir hon inte bättre ska ni få medicin sa doktorn.
Hon kryade på sig på nån dag.
2 månader efter sitt första löp började Märta löpa igen. Mycket allvarligt sa Strömsholm och bokade in en tid bums.
Fick fjäska åt mig en semesterdag från jobbet och tillbringade dagen på strömsholm....igen.
Denna gång va det ultraljud på livmodern, tack och lov hittade dom ingenting och vi fick åka hem med order att hålla vakande ögon på henne.
Jo, tack vi har vakande ögon på den hunden.
Julafton igår och småtjejerna fick hänga med pappsen i Sthlm för att syrran hade med sin tik till brorsan där vi skulle va.
När vi framåt kvällen hämtade tjejerna sa han att Märta hade kliat sig väldigt mycket i slutet av kvällen.
Mycket riktigt va hon helt galen när vi hämtade henne. Hon strök sig mot oss och så fort vi la handen på henne började det rycka i bakbenen.
Vi antar att det finns ett rätt enkelt svar. Antingen så är hon allergisk mot hästarnas mat i stallet. Eftersom hon tröck i sig rejäla mängder skit när vi var i stallet 2 dagar tidigare och kräkts upp gammalt bajs efter det.
Eller så är det för att vi nyss börjat byta ut hennes valpfoder.
Vi gissar på det sistnämnda.
Nån timme efter att vi gett henne fodret så började hon klåda sig igen.
Natten till idag fick husse sova med henne på soffan innan hon lugnade ner sig. Blöta handdukar hjälpte inte heller... Nu är det barnmat med fisk och mototspuré för att lugna kistan innan vi lämnar tillbaka fodret imorgon.
Hade slitit mitt hår om det skulle bli en sväng till mot Strömsholm.
Som sagt, hon är dyr den där fröken.....
Ända sedan jag fick min första hund Ida (Selmas mamma) 2001 som va blandras med griffon har jag trånat efter denna underbara ras.
Men med ett x som va emot det mesta man önskade så va det inte på tal att skaffa en.
Nu är det en ny man med i bilden och då va det äntligen läge att introducera GRIFFONEN!
Tack och lov var det kärlek från första ögonkastet när vi hälsade på hemma hos Ingrid och hennes hav av skäggiga busar.
Att det lagom till Peters långa lov på sommaren skulle finnas en slät leveransklar kull va ju inte alls tråkigt. Det vart många turer till Anna i Surahammar innan det va dax att få hem henne.
Inte helt ense fick Peter till sist som han ville och det vart Märta som fick åka med oss hem en dag i juni.
Det va inte långt till tårar när jag tog henne i knät och åkte hem.
Märta, eller Jackfrost´s Playing Whit Fire som hon helt korrekt heter va en dyr liten hund och har efter hemkomsten fortsatt kosta sina sedlar.
Första veterinärbesöket va efter en tur ute i mammas stuga i Söderbärke. Vi hade på kvällen kommit från Märsön där Peter har sin stuga. På natten började Märta hosta och när morgonen grydde rosslade hon som en gammal farbror i bröstet. Vi hade sett henne komma med vitt slem runt munnen när vi hade var på Märsön, mycket nöjd såg hon ut när hon käkat upp...vad det nu va. Förmodligen en snigel, hon äter ju allt!!
Akuttid på strömsholm och röntgen av lungor väntade 7 på morgonen.
Men det va såklart inget allvarligt och det va bara vända hemåt igen med lite antibiotika.
Andra svängen till veterinären va efter att valpkursen körde igång och vi trodde hon åkt på noskvalster.
Hon fnös och hade sig så vi tog det säkra före det osäkra. Avvakta några dagar, blir hon inte bättre ska ni få medicin sa doktorn.
Hon kryade på sig på nån dag.
2 månader efter sitt första löp började Märta löpa igen. Mycket allvarligt sa Strömsholm och bokade in en tid bums.
Fick fjäska åt mig en semesterdag från jobbet och tillbringade dagen på strömsholm....igen.
Denna gång va det ultraljud på livmodern, tack och lov hittade dom ingenting och vi fick åka hem med order att hålla vakande ögon på henne.
Jo, tack vi har vakande ögon på den hunden.
Julafton igår och småtjejerna fick hänga med pappsen i Sthlm för att syrran hade med sin tik till brorsan där vi skulle va.
När vi framåt kvällen hämtade tjejerna sa han att Märta hade kliat sig väldigt mycket i slutet av kvällen.
Mycket riktigt va hon helt galen när vi hämtade henne. Hon strök sig mot oss och så fort vi la handen på henne började det rycka i bakbenen.
Vi antar att det finns ett rätt enkelt svar. Antingen så är hon allergisk mot hästarnas mat i stallet. Eftersom hon tröck i sig rejäla mängder skit när vi var i stallet 2 dagar tidigare och kräkts upp gammalt bajs efter det.
Eller så är det för att vi nyss börjat byta ut hennes valpfoder.
Vi gissar på det sistnämnda.
Nån timme efter att vi gett henne fodret så började hon klåda sig igen.
Natten till idag fick husse sova med henne på soffan innan hon lugnade ner sig. Blöta handdukar hjälpte inte heller... Nu är det barnmat med fisk och mototspuré för att lugna kistan innan vi lämnar tillbaka fodret imorgon.
Hade slitit mitt hår om det skulle bli en sväng till mot Strömsholm.
Som sagt, hon är dyr den där fröken.....
Kommentarer
Trackback
