cutyourdog

Just nu är det tusen bollar i luften som gäller!
Har en utbildning som ska bli klar plus ,mitt projekt, mitt vanliga jobb, hundjobbet, familjen, hundarna och sen sig själv.
Känns att man lever men å andra sidan har jag en härlig energi som bor i min kropp.
Så länge jag har den och känner att jag pallar med allt så kör jag på.

Det har kommit lite nyheter  om vad min hemlighet är! Nu har jag fått en kompanjon, men mer än så vågar jag inte säga än. Men det är den jag hoppades på! Tror vi blir ett oslagbart team.
Men jag är mer beslutsam än någonsin att slutföra det här.
Dels för att jag inte har lusten kvar till mitt gamla jobb längre och jag vill sluta medans jag fortfarande trivs.

Men bara tanken på att sluta efter 8 trygga år gör mig lite skraj, men man måste se framåt i livet också.
Göra det man vill och det är det jag är på väg mot nu.

Har en härlig tjej på jobbet som brukar ha mina småhundar.
Det är nog en ömsesidig kärlek mellan de 3 och ingen är gladare än jag när dom har vart där!
Som jag sa är det tusen bollar i luften nu och får jag då avlastning på mitt dåliga samvete med hundarna är det bara bra!

Palle skickade över lite bilder som hon tagit:

Idag var jag och tittade på en lokal, eller det va faktiskt lite olika alternativ som fanns.
Känns som om jag har tagit ett steg i rätt riktning, är dock fortfarande lite rädd för allt det här.

Vågar jag ensam?

Är glad för stödet jag får från min familj i Västerås, från syster och vänner.

Lokalen har stått tom i 3 år och ska väl putsat upp lite innan man kan göra entré...
Han va trevlig mannen som visade den, heja Ulf!

Nu väntar jobbet och sen ska jag börja på min affärsplan.

Tjing!

Vad tycks?

Jag har stora planer inför framtiden.
Tänker lite att om man siktar mot stjärnorna hamnar man i trädtopparna och det räcker för mig.
Jag har mycket folk bakom som stöttar och pushar mig.
Men man blir så nedtryckt av folk som inte har någon som helst förståelse för det man vill utan det lättaste för dom är då att sätta en handflata i nyllet och stänga dörren.
Det är då man ska lägga i en extra växel och minsann visa dom!! Inte som jag, som då nästan ger upp.

Jag har haft funderingar på det här enda sen jag flyttade till Västerås fär 9 år sen. Då började allt med att arbetsförmedlingen skrattade åt mig. Nu har det visat sig att idén inte alls är omöjlig, snarare tvärtom.
Efterfrågan finns!!!

Steg ett är bara att hitta en bra lokal, runt 100 kvadrat och det är redan där man får nej!!
Men nu tänker jag fanimej inte ge upp! Jag känner mig mogen som människa och jag står i ett stadie i livet då det funkar bra att satsa!
Har jag tur har jag en kompanjon som ska hoppa på tåget lite senare, det hoppas jag verkligen på. Personen sitter på mycket kunskap och är en bra, pålitlig person som jag känner jag kan lita på.
Väljer personen att inte hoppa på får jag ta till plan B.

Vissa vet vad det hanslar om, andra får se. Vill inte läcka ut min affärsidé nu när det är så färskt.
Men som sagt, behöve allt stöd jag kan få!

Sen ska ni få se....

....då ska Märta & jag i sällskap av Marie med sin westie Texas till Köping och ställa ut!!
Japp ni läste rätt, Märta ska ut på plan och visa upp sina långa spiror!

Hur det går får vi se, ser det mest som en kul grej och sen är det ju roligt med kritiken!